SJUNDE DAGEN

Och det vart morgon den sjunde dagen
och i köket på en stol
sitter bibel-Isak med vitskjortan på.
Ute är det sensommar
och en blekvit sol
lyser på stora och på små.
Men Isak sitter inne
vid sitt röda perstorpsbord
med sitt vithår och sina milda anletsdrag.
Han läser ifrån skriftn.
Han läser Herrans ord
och det är sjunde dagen, det är vilodag.    
  
    Att ta honom för prost
    vore inte svårt
    om det inte var för händerna hans.
    Det är händer som tillhör någon
    som är van att slita hårt,
    händer som hör hemma någon annanstans.
    Det är nävar som formats
    av plogen, och av spaden,
    och av slitet med en motsträvig jord.
    Nävar som nu fumligt
    och lite valhänt vänder bladen
    i en bibel, på ett rött perstorpsbord.

Bakom fönstrets pelargoner
studsar en fluga emot rutan
och från kammarn hörs klockans dova slag.
Isak tänker där han sitter,
- det är nog int utan
att den flugan på nåt sätt är jag.
För fast skriftn är densamma
är det inte som förut,
jag får läsa orden om och om igen,
tankarna är en fluga,
som studsar och vill ut....
fast klockan inte är mer än elva än.    

    Inte har väl bibel-Isak
    gått och blivit svag i tron,
    för nästa gång klockan slår,
    står han redan påklädd
    och klar ute på bron
    för att göra som han gjort i alla år,
    men.... nog verkar han lite tveksam
    och lite mindre trygg än
    vanligt... när han tittar upp mot skyn
    och säger "- Tack Herre"
    och lägger händerna på ryggen
    och börjar sin vandring genom byn. "

- He är int Herrens vilja
och he kan aldrig vara rätt",
hade han svarat när dom andra hört sig för.
"- En människa ska tjäna
sitt bröd i sitt anletes svett,
så ni var nogsamt betänka he ni gör.
Maskiner he är satans bländverk
för var he nå Herren hadd vela,
då sku han ha skapa oss en maskin.
Så om jag gick me uti eran självbindar
var he som att säga att Herren ha fela.
Nej, jag vill icke vara vä uti’n."    

    Men dom andra hade köpt en,
    köpt sig en i lag,
    köpt en och sålt sig själv åt Skam.
    Det är den sjunde dagen
    och det är vilodag
    och bibel-Isak går där landsvägen fram.
    Klockan tolv, varenda Söndag,
    har han gått så i alla år,
    genom byn, ledig och söndagsfin,
    men idag... är det annorlunda,
    han känner hur det står
    folk bakom varenda köksgardin.

Men han går genom byn,
utan att tveka på stegen,
sin vanliga helgpromenad,
men han ser i ögonvrån
hur på Holmfridstegen
kärvarna redan står i parad.
Och hos Harrys... och hos Elofs
... och hos Ragnars samma sak
... och ner mot älven... det som frosten brukar ta.
Han vänder där han brukar,
vänder och går tillbak
"- Det är Satans bländverk, inte som he ska."    

  Och han går genom byn där han levat,
    som den siste i sin släkt,
    levat den liv han fått.
    Inte är det Babylons trädgårdar,
    inte Edens lustgård direkt,
    nej en stenig jord blev hans lott.
    Men aldrig har han förhävt sig,
    aldrig trott sig vara förmer,
    aldrig har han förbannat sin börda.
    Vem är människan att svika
    dom prövningar Herran ger?

"- Till veckan börjar det vara dags att skörda."
och det vart morgon den åttonde dagen
och nattfrosten har slagit allt levande i järn......

Text: R. Eriksson
Musik: A. Johansson och R. Eriksson