DANIEL OCH SIV

Som en utländsk ockupant kommer mörkret,
när natten gör sig hemmastadd.
Mot den svarta himlen stiger röken
från fabrikerna, som sockervadd.
I nattens tysta stillhet
ligger Daniel och Siv.
Dom delar bostad,
delar sängvärme
och delar varandras liv.

Alla stadens ljud har tystnat.
Snön ligger vit och stum.
Bara en gatlyktas bleka sken
lyser upp deras rum.
Bara tystnaden kan höra
hur dom andas varmt och tungt
när dom älskar,
med varandra,
mjukt, stilla och lugnt.

Utanför deras fönster sover staden,
utan vetskap om det liv dom har väckt.
Han känner hennes mage mot sin mage.
Hon känner hans varma andedräkt.
Deras kroppar brinner
i en värme som är sann.
Dom hämtar närhet,
hämtar trygghet,
hom styrkan, hos varann.

När natten är som mörkast,
just innan dygnet vänder mot dag,
ligger Daniel och Siv och sover
hos varandra, med trygga andetag.
Ännu en dag har gått till vila.
Snart är ljuset här igen
och i morgon,
ja, i morgon,
i morgon börjar framtiden.

Text o musik: R. Eriksson