TANKAR PÅ NATTGAMMAL IS

               D                          G        Em
Jag satt uppe och vaka med farsan i natt,
       A7                                 G            D
i en tre, fyra timmar tror jag säkert vi satt.
                         G                    Em
Han kunde inte sova, värken var svår
       A7                           G       D
och så har det varit nu, i några år.
                                    Em      G
Men jag har nog aldrig riktigt förstått
    A7                         G          A7
förrän nu i natt, hur dåligt han mått
              D                               Em           G
när han suttit vid köksfönstret och stirrat ut.
             A7                           G             D
Knappt femti år gammal, förbrukad och slut

                     A7                          G          D
Ref: Och där ute i natten, över djupsvarta vatten,
            A7                               G       A7
     har tankarna vandrat på sin irrande färd.
        G                     D  Hm
     Vandrat på nattgammal is,
       D                G        A7            D
     tankar, om arbetets värde och pris.

Det var femtiåtta som vi flytta hit
och han började i gropen på cementgjuterit
Jag minns hur det sas att han jobba för fem
och hur han alltid var så trött, när han kom hem
Han har ätit sitt bröd, i sitt anletes svett
och han var väl för snäll för att kräva sin rätt
Han har alltid gjort sitt, aldrig smitit ifrån
så, att se honom nu, känns precis som ett hån

Ref:

Värken kom sakta smygande på
och det fanns inget lättare han kunde få
Axlarna värkte, ryggen var slut
och armarna kunde han knappt räta ut
Ja dom sista åren var bittra att se
Sen kom då strejken och då gick han med
och då var det precis som om han levde opp
och reste sin nedslitna, krokiga kropp

Ref:

Strejken blev lång, det var ingen som vek
Dom höll ihop, fastän rörelsen svek
Det var det jag och farsan pratade om
och om hur allting tog slut sen, när dråpslaget kom
Sen, när dråpslaget kom och dom alla fick gå
och han sa - Hur det kändes kan ingen förstå
Här hade man gett dom halva sitt liv
Ja det var som om nån vridit om en kniv

Ref:

Nu har han stämplat sen strejken tog slut
men hur blir det nu, när han har stämplat ut
Vem vill ha honom nu, han som snart gjort sin tid
Vem vill ha en femtio års halvinvalid
Så sitter det folk nere på busstation
i min egenålder, med förtidspension
Han som har slitit sig krokig och krum
får sitta med värken, bitter och stum

Ref:

Text: R. Eriksson
Musik: Trad.