DÅ I DÅIJ

Hä var i sleute å oktober,
vä våor eut opa turné,
å ätt fir dåga så våor vä gåode knäckt.
Så ein tisdaskwel ha vä spela
i Gävle opa e kafé
å et var’e som å spela i Langträsk direkt.
Men vä spela då gudomLit
å bra för vore deil,
så att Gävla åsit fåta
hä var et vore feil.
            C
När vä så ha spela fäLat
G                    C
tåo vä oss ein kopp
   F                         C              G
å sätte oss ne för å tåLa nager åoL.
                C              C7
Då feck i se vöre ein gobb
           G                         C
ine e hörn sakta ställd sä opp
                F          C    G    C
å komme gåendes måot vore båoL.
                  F          Am
När’n kom nermare så såg i
          G                C
att ’n jöuLe som e ban
           F                 C
å när’n seda komme fram
                 G
dell båoLe sa’n

Ref:
              C       G                    C
     Då i dåij så vell i opp dell himmäln
                F          C               G
     Men i veit et om i få koma dijt
              G                                 C    F
     Men om et i få koma opp dell himmäln
          C              G                   C
     så far i lika gärna opp dell Pijt.

Då hämte vä ’n ståoL
å ba’n å slå sä ne
å seda feck’n sä ’n kaffeskwätt.
Å no ska man våra tacksam,
ja herreje
när man tänk vöre han seda börd berätt;
ja, no ska man skatt sä löckLi’
för no hav man hä bra
Ja åller sko i gLeum
vo gobben sa:
- I föddes opa Munksund
å där ha i voxe opp,
å där bådd i delles i var nittan år.
Där feck i mä ’n fjäll
men seg den kärleik som stopp,
hon bedråo mä vä’n PithoLmar ’n våor.
Då fåor i ne åt Sundsvall
å mönstre opa’n båt
å seda ha i åller
köme åt.

Ref:

Seda, sa’n, ha i fäLese
å fLacke överållt,
i fämte års ti som en åosali ann;
men no hav hä hende
när hä ha dröje kållt
ine själa att i ha vöre på väg ibLann.
I fämte års ti
ha i längte mä sjeuk
ätt doftn bårte
Munksunds pappersbreuk
Ref: Nö jär i såpass gåmaL
att nö jär’e reint no sleut.
I ha bört opa sistvärsn opa men vis.
Men när jä sjåonge jen i kwel
då var’e na litar greut
som ein försmak å e himmälskt paradis.
Fast lijve meste ha vöre
som å släp opa’n stein
så sko jä ändå ållte
veta hein

Ref:

Musik: A. Johansson
Text: R. Eriksson